Jag föddes i Stockholm på självaste påskafton 1973. I och med att jag kom samtidigt med påskäggen så blev jag himla glad i choklad och sötsaker och jag skulle lätt kunna äta efterrätt istället för middag varje dag i veckan. Jag är ett klassiskt mellanbarn som gjorde mig sedd genom att vara duktig eller snäll i en stor och högljudd skara. Jag började tidigt skapa mina egna världar i mina bilder och jag minns inte en enda dag som jag inte har tecknat eller längtat efter att få rita. De viktiga åren i min barndom tillbringade jag i Palma och det kan man fortfarande se spår av i mina bilder. De gröna fönsterluckorna, tanterna i sina bruna koftor och morgontofflor som står och skvallrar och de små frukt- och brödbutikerna i smala gränder. Jag bestämde tidigt att måla och teckna var det jag skulle hålla på med i livet, då det gör mig så himla lycklig. Att skapa, vara kreativ och uttrycka sig konstnärligt är något som jag lyckats förmedla åt mina tre älskade döttrar.
Jag tilltalades av det lite sorgliga som finns i berättelsen. Många barnböcker som handlar om barn och husdjur är ofta så sockersöta och saknar både vardagsrealismen och problemen som kan uppstå. Det tycker jag tas upp på ett fint sätt i Annas bok.
Jag har aldrig tecknat en papegoja förut och nu skulle jag dessutom få till olika sinnesstämningar hos detta djur. Det är alltid svårt med någon som har näbb istället för mun. Det var också viktigt att teckna föräldrarna så de kändes varma och sympatiska så man inte blir arg på dem för att de behöver lämna bort Barbro.
Här måste jag ju svara arbetsrelationen mellan mig och Anna. Vi kände och ville samma saker och arbetet med boken gick hela tiden framåt och vi stötte aldrig på patrull. Att arbeta med boken om Barbro var bara positivt hela vägen.
“Barbro hittar hem” är en fin och söt historia som innehåller många olika känslor. Den väcker många frågor hos barn när man läser den och slutet, ja slutet är ju fantastiskt härligt.